autist javisst

Alltid. Men det är inte alltid det märks. Tvärtom. Hela hovet åkte på läger med andra drottningar och deras prinsar och prinsessor. Fem ljuvliga dagar på en ö med krabbfiske, snäckletning, lek och diverse andra aktiviteter. Och håll i hatten - förutom sol och sällskap, krabbor och glasskiosk - bjöds det på helpension. Jag dristar mig till att påstå att endast ensamstående föräldrar (med barn på heltid) förstår ynnesten av detta fullt ut.
I detta sammanhang mår Prinsen bra. Och drottningen mår förträffligt. Prinsessan är i paradiset med alla kompisar och happenings. De små spår av autism som visar sig under läger kräver nästan spetskompetens för att upptäcka. Eller ett mastodontförstoringsglas. På läger är förhållandena gynnsamma för Prinsen. Fasta tider, fria ytor, en totalt "ledig" mamma med massor av tid och andra familjer som är välvilligt och positivt inställda till hela grejen och till honom. Kan inte bli bättre. I år var det till och med så bra så att han inför sin högst förvånade moder åt både en och två och tre portioner av samtliga måltider i matsalen. Ofattbart. Underbart.

Hemma i slottet igen är tillvaron semesterslö och skön. Inte en droppe regn hittills i juli gör att gräsmattor krasar lite under fötterna. Livet är gott.

prinsen konverserar

Snart semester.
En liten arbetsdag kvar för drottningen, men sen är det idel lata dagar. Rättelse: sen är det idel en himla massa disk och fika. Och bråk. Och aktiverande.
Men nu var det inte det jag skulle skriva om.

Vi busade till det och tog bilen till havet för en mjukglass i kvällsolen. För att liksom fira att barnen har lov. Prinsen såg en hund redan innan jag bältat loss Prinsessan.

"Mamma, får jag fråga om jag får klappa den där hunden?"
(mamman gör en blixtsnabb visuell bedömning av ekipaget, i detta fall medelålders par med en liten vit bomullstuss i snöret)
"Ja, det får du, om du lyssnar på svaret."

Svaret blev ja, och sedan utspelar sig följande konversation mellan matte och Prins. (medan han pussar och gosar med bomullstussen)

Vad heter hunden?
Han heter Göte.
Brukar han ofta slicka sig i rumpan? (detta frågar Prinsen medan Göte slickar honom i hela ansiktet)
Ja, det kan nog hända att han gör. (här ler hon milt och jag andas ut lite)
Vilket husnummer bor du på?
Jag bor på nummer 4.
Jag bor på Slottsvägen 16 och det är ett rött hus. Vad heter du?
Jaha, jag heter Birgitta. Vad heter du?


Här har Prinsen tydligen pratat klart och börjar gå därifrån. Jag ler och säger nåt som: "Nu tackar vi för att vi fick hälsa och säger hejdå till Göte." Prinsen är redan en bra bit bort. Han var klar med samtalet. Hepp.