Nästan varje vecka kommer jag på något med Prinsen, som jag inte har förstått innan och som plötsligt får poletten att trilla ner.
Det här med hår. Nu föll det på plats.
Sista pusselbiten var när han i förra veckan sa:
"mamma, vem var det där?"
när grannflickan cyklade vidare efter en kort pratstund. Finaste sommarprinsessan som varje kväll lekt med oss i slottsträdgården, de varma och lediga dagarna. Hans bästa kvarterskompis. Nu hade hon hjälm, jacka och satt på en cykel.
Han har haft svårt (och har) med namnen i klassen. 13 nya barn med 13 olika namn. Jag har oroat mig lite, fört det på tal ibland och frågat lite ledande frågor om vem han suttit bredvid etc.
"jag vet inte mamma, det var en kille"
Han berättade de första veckorna att alla ser likadana ut. Utom M.
" M är annorlunda mamma, hennes namn kan jag, för henne känner jag igen "
Det är också M han helst vill bjuda hem, så snart renoveringskauset är över i slottet. M har långt vackert mörkt hår. Det har inte någon av dom andra barnen.
I ett ivrigt försök att hjälpa honom lite med att urskilja, tog jag ovetande just håret som exempel.
" men T, han har ju inte likadant hår som dom andra pojkarna, eller hur? Han har ju lite längre och lite ljusare hår"
" men maaaaaamma, det har A också" (A är en späd flicka, ett huvud kortare än T)
Eller när Prinsen endast tre år gammal tror jag, sitter och leker i vardagsrummet hos sin älskade gudfamilj som han sovit över hos och gudmor kommer ner för trappan, nyvaken, rufsig i håret och utan glasögon, och han utbrister:
"Vad du heter f´nåt?"
Alltså.
Detta har jag just konstaterat. Min Prins identifierar oss på håret. I alla fall är det hans första/bästa urskiljning. Inte konstigt att han i åratal har ropat efter dagisfröken på stan, och när jag påpekat att det alls icke var hon så har han sagt:
"men dom var väldigt lika mamma"
Det var dom inte. Deras hår hade stora likheter. I övrigt var det inte så många rätt. Även om vi andra också har håret som en av de första igenkänningsgrejerna, så fortsätter vi ju sen omedvetet titta och kartlägga sånt som kroppsstorlek, hållning, ålder, ögonplacering etc.
Och härmed lovar jag Drottning av hemmaslottet, att aldrig ta en perukmakare som gillar att ta jobbet med hem, till min äkta hälft!
fredag 27 september 2013
lördag 21 september 2013
att bygga lego i byggrummet
Det är ganska tröttsamt att vara Drottning i hovet. Förutom det där vanliga, som städ, tvätt, mys, logistik måste jag tydligen driva Prinsens skola också. Suck. Rektorn har inte en enda gång på dessa veckor tagit en aktiv kontakt med mig.
Detta trots signaler från olika håll att det inte fungerar som det borde i Prinsens klass. Kanske tror hon att utbildningen i seriesamtal (som jag själv initierade) om sammanlagt 3 klocktimmar + hemläxa kommer att göra underverk. Kanske tror hon att jag glömt min oro som jag gång efter annan uttryckt. Kanske tror hon att Greven och Grevinnan skojar när dom försöker förklara.
Jag vet inte.
Men några saker vet jag. Jag vet att Prinsen inte deltar i särskilt många samlingar eller övningar som klassen har. Och jag vet att Greven "gett upp" försöken att tvinga honom att delta eftersom det liksom inte fungerar. Samtidigt har han inte gett upp om min Prins.
Dags att gå till rektorn. Igen. Var är den där personen som "skulle knytas till gruppen" och framförallt vem är det? Det vill jag ha svar på. Jag vill också diskutera huruvida samlingar och övningar som klassen har skall anses helt meningslösa och utan mål. Är svaret ja tycker jag att vi kan lägga ner klassen/skolan/samlingarna. Är svaret nej - dvs att rektorn menar att det finns syften med tex samlingarna undrar jag hur det kan anses vara ok att en elev inte deltar alls. Hur får han del av/jobba med målen då tro?
Om en samling tex har målen:
- att stärka gemenskapen i gruppen (alla samlingars mål)
- att barnen tränar på att lyssna på pedagogerna och varandra (alla samlingars mål)
- att barnen tränar på att prata inför varandra (alla samlingars mål)
- att tex behandla rimord som ett led i språkutveckling och läsande (denna specifika samlingens mål)
Medan samlingen pågår bygger min Prins lego i byggrummet. Alla är glada. Samlingen förlöper fint. Dessutom kan han säkert redan rimma.
Men. Alltid ett men.
Har inte mitt barn rätt att få målen tillgodosedda/uppfyllda även om han inte kan sitta i en ring på golvet i en samling? Ska inte han bli en del av gemenskapen i gruppen? (något han genom sin autism såklart redan har extra svårt för) Hur jobbar man med just den biten tillsammans med mitt barn? Och vem ska hinna det? Ska inte han få del av gruppens/pedagogernas tankar kring rimord? (eller hösten, spindlar, former eller vatten what so ever) När gör dom det? Och vem? Och hur?
Nä just det - oftast görs det inte. Varken på den samlingen eller på någon av de andra under dagen.
Till råga på allt mynnar samlingen ibland ut i en praktisk övning som 13 av 14 barn tar sig an efter bästa förmåga. Det fjortonde barnet är min Prins. Han bygger lego i byggrummet.
Det är han förbaskat bra på .
Svara på detta rektorn så att jag förstår vad planen är. Vill ni skapa en världsmästare i konstruktionslek? Om det är målet så förstår jag taktiken. Ni är halvvägs där...
Detta trots signaler från olika håll att det inte fungerar som det borde i Prinsens klass. Kanske tror hon att utbildningen i seriesamtal (som jag själv initierade) om sammanlagt 3 klocktimmar + hemläxa kommer att göra underverk. Kanske tror hon att jag glömt min oro som jag gång efter annan uttryckt. Kanske tror hon att Greven och Grevinnan skojar när dom försöker förklara.
Jag vet inte.
Men några saker vet jag. Jag vet att Prinsen inte deltar i särskilt många samlingar eller övningar som klassen har. Och jag vet att Greven "gett upp" försöken att tvinga honom att delta eftersom det liksom inte fungerar. Samtidigt har han inte gett upp om min Prins.
Dags att gå till rektorn. Igen. Var är den där personen som "skulle knytas till gruppen" och framförallt vem är det? Det vill jag ha svar på. Jag vill också diskutera huruvida samlingar och övningar som klassen har skall anses helt meningslösa och utan mål. Är svaret ja tycker jag att vi kan lägga ner klassen/skolan/samlingarna. Är svaret nej - dvs att rektorn menar att det finns syften med tex samlingarna undrar jag hur det kan anses vara ok att en elev inte deltar alls. Hur får han del av/jobba med målen då tro?
Om en samling tex har målen:
- att stärka gemenskapen i gruppen (alla samlingars mål)
- att barnen tränar på att lyssna på pedagogerna och varandra (alla samlingars mål)
- att barnen tränar på att prata inför varandra (alla samlingars mål)
- att tex behandla rimord som ett led i språkutveckling och läsande (denna specifika samlingens mål)
Medan samlingen pågår bygger min Prins lego i byggrummet. Alla är glada. Samlingen förlöper fint. Dessutom kan han säkert redan rimma.
Men. Alltid ett men.
Har inte mitt barn rätt att få målen tillgodosedda/uppfyllda även om han inte kan sitta i en ring på golvet i en samling? Ska inte han bli en del av gemenskapen i gruppen? (något han genom sin autism såklart redan har extra svårt för) Hur jobbar man med just den biten tillsammans med mitt barn? Och vem ska hinna det? Ska inte han få del av gruppens/pedagogernas tankar kring rimord? (eller hösten, spindlar, former eller vatten what so ever) När gör dom det? Och vem? Och hur?
Nä just det - oftast görs det inte. Varken på den samlingen eller på någon av de andra under dagen.
Till råga på allt mynnar samlingen ibland ut i en praktisk övning som 13 av 14 barn tar sig an efter bästa förmåga. Det fjortonde barnet är min Prins. Han bygger lego i byggrummet.
Det är han förbaskat bra på .
Svara på detta rektorn så att jag förstår vad planen är. Vill ni skapa en världsmästare i konstruktionslek? Om det är målet så förstår jag taktiken. Ni är halvvägs där...
onsdag 18 september 2013
balanskonst
Det är inte så läskigt som jag befarade att blogga. Tvärtom. Det allra svåraste att hantera är nog när människor ber beröm. (framförallt live, för då syns min förlägenhet) En generad drottning är en drottning lite ur balans liksom. Att vara lite ur balans är otäckt och spännande på samma gång. Och också bra. Tänker jag. I alla fall om vinglet beror på att bloggen berör andra. Sånt behöver jag öva på att höra. Och bloggen tvingar mig till det.
Några läsare ger sig till känna. Många gör det inte.
Jag har funderat på hur nyfiken jag är på vilka som läser här. Egentligen.
Jag är väldigt nyfiken. Mer än jag trodde jag skulle bli, men inte på ett för mig jobbigt sätt, utan mer på ett stillsamt och mysigt sätt.
Jag mår bra i nyfikenheten och att inte få den stillad känns helt ok. Den läsare som önskar att förbli anonym är 100% respekterad och oerhört önskvärd. Av mig.
Men tillhör du skaran av människor som inte har något emot att lämna ett synligt spår, så går det bra att lämna en kommentar. Jättebra faktiskt.
Några läsare ger sig till känna. Många gör det inte.
Jag har funderat på hur nyfiken jag är på vilka som läser här. Egentligen.
Jag är väldigt nyfiken. Mer än jag trodde jag skulle bli, men inte på ett för mig jobbigt sätt, utan mer på ett stillsamt och mysigt sätt.
Jag mår bra i nyfikenheten och att inte få den stillad känns helt ok. Den läsare som önskar att förbli anonym är 100% respekterad och oerhört önskvärd. Av mig.
Men tillhör du skaran av människor som inte har något emot att lämna ett synligt spår, så går det bra att lämna en kommentar. Jättebra faktiskt.
fredag 13 september 2013
"allt mamma"
Det är mycket med det ena och det andra. Drottningens löneplikter har tagit fart så där som det ska i september. Varje år. Därtill har vi skolsituationen för Prinsen som tar enorma mängder energi. Och tid. Då undrar jag lite hur jag tänkte när jag satte igång med helrenovering av Prinsessans rum i samma veva. Förmodligen gjorde jag inte det. Tänkte alltså.
Efter en härligt solig dag med tronföljare och extraprins i harmoni hela eftermiddagen, fick jag en timmes "Easy-Cover"-uppsättning innan solen gick ner. För den som undrar vad det är, går det bra att googla och om du efter det undrar om det verkligen är easy så kan jag redan nu avslöja svaret: NEJ! Det är inte easy.
Efter en sådan icke-easy-stund finns det nästan bara en sak som kan återställa humöret. Fredagskväll med Prinsen när Prinsessan redan gått och lagt sig. Idag hade jag turen att vinna över Ipaden. Det kan också ha varit så att jag mutade med kanelbullar.
"Du, hur trivs du i din skola egentligen?"
" Bra"
"Vad är det du trivs med då?"
"Allt mamma. Allt!"
Det svaret i ett mjukt och tandlöst leende, får mig att inse att vi avslutar skolveckan här och nu. Inga mer frågor från mig. Ingen mer tankeångest över allt som inte funkar hundra procent. Nu tar vi helg med orden "allt mamma"!
Efter en härligt solig dag med tronföljare och extraprins i harmoni hela eftermiddagen, fick jag en timmes "Easy-Cover"-uppsättning innan solen gick ner. För den som undrar vad det är, går det bra att googla och om du efter det undrar om det verkligen är easy så kan jag redan nu avslöja svaret: NEJ! Det är inte easy.
Efter en sådan icke-easy-stund finns det nästan bara en sak som kan återställa humöret. Fredagskväll med Prinsen när Prinsessan redan gått och lagt sig. Idag hade jag turen att vinna över Ipaden. Det kan också ha varit så att jag mutade med kanelbullar.
"Du, hur trivs du i din skola egentligen?"
" Bra"
"Vad är det du trivs med då?"
"Allt mamma. Allt!"
Det svaret i ett mjukt och tandlöst leende, får mig att inse att vi avslutar skolveckan här och nu. Inga mer frågor från mig. Ingen mer tankeångest över allt som inte funkar hundra procent. Nu tar vi helg med orden "allt mamma"!
tisdag 10 september 2013
måla fan på väggen
Det som gör mig allra mest upprörd just nu är nog den eviga "nu-ska-du-inte-måla-fan-på-väggen-mentaliteten". Inställningen att det inte är lönt att oroa sig i förväg. Påståenden om att om det inte fungerar så får vi åtgärda det då. Då.
Jag som Drottning i hovet och vördad moder till den vackraste Prins som finns, är såklart oroad till döds över skolsituationen. Redan nu. Efter en månad. Jag vill inte hamna i ett hemmasittarinferno. Jag ryser av tanken att mitt barn ska bli utbränt innan han nollar första gången.
Målar jag fan på väggen?
Den som äger ett hus vet att det inte är kul om taket går sönder. Vad skulle du själv göra?
Scenario 1
När taket på ditt hus är sönder, eller riskerar att gå sönder skall man inte göra något alls under en lång period, speciellt inte om tidigare ägare är de som påpekat att taket omgående måste tas om hand och bytas. Har en besiktning av taket gjorts, av kompetenta och erfarna fackpersoner, bör man inte alls lita på deras utlåtande utan istället göra en egen ockulär besiktning om ca fem minuter och därefter konstatera att ingen åtgärd krävs. När detta beslut ifrågasätts av människor som värnar om huset uttrycker sin oro över vad som kommer att ske om det blir en regnig höst, går det bra att förklara att taket kommer att lagas med gladpack - OM det nu mot förmodan kommer att regna.
När sedan regnet kommer, så som orospersonerna anade, och det börjar droppa inomhus är det mest kostnadseffektiva ändå att laga med silvertejp på de ställen som verkar läcka mest.
När höststormarna kommer och det forsar in vatten kan det bli nödvändigt att investera i en presenning som läggs över alltihop för att klara vinterns snö. Att flera innerväggar redan tagit skada kan man lätt förklara bort med att "de torkar nog med tiden". På våren när snön smält och takbjälkarna bågnar behövs det inget expertutlåtande för att se att huset är förlorat. Det är utdömt, trasigt och går inte att rädda. Allt måste rivas, saneras och byggas upp på nytt. Den forna charmen är förlorad. Husets själ finns inte mer. Och det har kostat dig åtskilliga miljoner att återställa.
Scenario 2
När taket på ditt hus är sönder, eller riskerar att gå sönder bör man omedelbart undersöka möjligheten för snabb och kvalitativt takbyte. Detta för att undvika fortsatta skador på resten av byggnaden. Val av nytt tak bör göras så att det nya taket passar husets karaktär, samt att arbetet utförs av utbildade takläggare med stor kompetens inom området. Genom en snabb och genomtänkt åtgärd står huset säkert mot både höststormar och vinterväder och många år framöver.
Varenda rektor och skolpolitiker med sommarstuga väljer tvåan. Till sitt tak.
Till skolbarn likt min prins väljer samma personer ettan. Dom tejpar ihop mitt barn med silvertejp och hoppas att det inte ska börja regna.
Målar jag fan på väggen?
Nä - jag vill ha ett bra tak. NU. Jag tror att det blir mer lidande och mycket dyrare att köra med gladpack. Och jag älskar mitt hus för mycket för att vara nöjd med en presenning. Och jag vet - tyvärr - att det kommer att regna. Mer än en liten timme faktiskt.
Jag som Drottning i hovet och vördad moder till den vackraste Prins som finns, är såklart oroad till döds över skolsituationen. Redan nu. Efter en månad. Jag vill inte hamna i ett hemmasittarinferno. Jag ryser av tanken att mitt barn ska bli utbränt innan han nollar första gången.
Målar jag fan på väggen?
Den som äger ett hus vet att det inte är kul om taket går sönder. Vad skulle du själv göra?
Scenario 1
När taket på ditt hus är sönder, eller riskerar att gå sönder skall man inte göra något alls under en lång period, speciellt inte om tidigare ägare är de som påpekat att taket omgående måste tas om hand och bytas. Har en besiktning av taket gjorts, av kompetenta och erfarna fackpersoner, bör man inte alls lita på deras utlåtande utan istället göra en egen ockulär besiktning om ca fem minuter och därefter konstatera att ingen åtgärd krävs. När detta beslut ifrågasätts av människor som värnar om huset uttrycker sin oro över vad som kommer att ske om det blir en regnig höst, går det bra att förklara att taket kommer att lagas med gladpack - OM det nu mot förmodan kommer att regna.
När sedan regnet kommer, så som orospersonerna anade, och det börjar droppa inomhus är det mest kostnadseffektiva ändå att laga med silvertejp på de ställen som verkar läcka mest.
När höststormarna kommer och det forsar in vatten kan det bli nödvändigt att investera i en presenning som läggs över alltihop för att klara vinterns snö. Att flera innerväggar redan tagit skada kan man lätt förklara bort med att "de torkar nog med tiden". På våren när snön smält och takbjälkarna bågnar behövs det inget expertutlåtande för att se att huset är förlorat. Det är utdömt, trasigt och går inte att rädda. Allt måste rivas, saneras och byggas upp på nytt. Den forna charmen är förlorad. Husets själ finns inte mer. Och det har kostat dig åtskilliga miljoner att återställa.
Scenario 2
När taket på ditt hus är sönder, eller riskerar att gå sönder bör man omedelbart undersöka möjligheten för snabb och kvalitativt takbyte. Detta för att undvika fortsatta skador på resten av byggnaden. Val av nytt tak bör göras så att det nya taket passar husets karaktär, samt att arbetet utförs av utbildade takläggare med stor kompetens inom området. Genom en snabb och genomtänkt åtgärd står huset säkert mot både höststormar och vinterväder och många år framöver.
Varenda rektor och skolpolitiker med sommarstuga väljer tvåan. Till sitt tak.
Till skolbarn likt min prins väljer samma personer ettan. Dom tejpar ihop mitt barn med silvertejp och hoppas att det inte ska börja regna.
Målar jag fan på väggen?
Nä - jag vill ha ett bra tak. NU. Jag tror att det blir mer lidande och mycket dyrare att köra med gladpack. Och jag älskar mitt hus för mycket för att vara nöjd med en presenning. Och jag vet - tyvärr - att det kommer att regna. Mer än en liten timme faktiskt.
måndag 9 september 2013
kom hem och fika hos mig Jan
Tänk om jag skulle bjuda Jan till hovet. På en fika i all enkelhet. Jans uppdrag skulle, förutom fikan, vara att få Prinsen att sitta 4 minuter vid fikabordet efter att fikan tog slut, samt att få Prinsen att skriva sitt namn på ett papper. Med en penna som Jan valt.
Nu har 4 skolveckor gått. Det börjar röra på sig lite i skolan. Med det menas att rektorn tagit Greven och Grevinnan och även Drottningen på allvar. Lite i alla fall. Det blev ju ett möte. Återkopplingen som jag bad om fick jag själv dra fram efter två dagar och på mötet hade de kommit fram till tre saker (enligt rektorn)
1. Skolan vill ha hjälp av Habiliteringen.
Så gärna - men Habiliteringen arbetar ju nu inte främst med skolan som uppdragsgivare utan med familjen - så nu får jag dra i detta också (vilket jag såklart gärna gör)
2. Greven och Grevinnan ska få utbildning i sociala berättelser. Jag känner mig nödd och tvungen att meddela att både jag och dagispersonalen gått utbildningen men också att Prinsen inte riktigt svarar på metoden som önskvärt vore. Jag antyder att jag tror att Seriesamtal tex skulle vara bättre för honom.
3. Det kommer att knytas en tredje person till förskolegruppen . När och hur och framförallt vem har inte framgått.
So far so good. Kan man tycka.
Det är ju svårt för en Drottning att påstå att skoldagarna inte fungerar. Jag är ju inte där och ser. Och Prinsen är go och glad vid både hämtning och lämning. Men jag märker ju också att saker som "ska" bli gjorda inte görs av min gosse. Enkla uppgifter som han tekniskt klarar av, men inte utför.
Att det bara är förskoleklass och att det inte finns kunskapsmål eller skolplikt och att det inte gör något om han inte deltar är ett illa använt argument. Det är ju NU skolan måste lära sig att hantera, planera och anpassa. Det är inte Prinsen som ska lära sig hantera skolan, planera och anpassa sig. Prinsen är 6 år och har autism. Rektorn är ca 50 och troligtvis neurotypisk. Därutöver utbildad.
Frågor på det?
Greven och jag är överrens; "hade han kunnat lära sig så hade det ju inte varit ett problem för honom" (lära sig är lika med sälla sig i leden och bete sig önskvärt på kommando)
Samtidigt som jag inåt och lite utåt för min kamp för min älskling rasar NPF-föräldrar i hela Sverige över en illa skött skolpolitik. Varenda unge som går förlorad pga dålig kunskap, ovilja till att ge resurser och godtycklig tolkning av skollagen är ett misslyckande för Sverige. Och hör och häpnad - inte bara ett misslyckande; också en ekonomisk brakförlust. Det Jan, det borde du ta fasta på. Nä just det - när skörden av våra barns ångest kostar pengar om tio år, har du ju lagt politiken på hyllan och lever fett på nåt styrelsearvode. Jag glömde. Förlåt.
Mera kaffe?
Nu har 4 skolveckor gått. Det börjar röra på sig lite i skolan. Med det menas att rektorn tagit Greven och Grevinnan och även Drottningen på allvar. Lite i alla fall. Det blev ju ett möte. Återkopplingen som jag bad om fick jag själv dra fram efter två dagar och på mötet hade de kommit fram till tre saker (enligt rektorn)
1. Skolan vill ha hjälp av Habiliteringen.
Så gärna - men Habiliteringen arbetar ju nu inte främst med skolan som uppdragsgivare utan med familjen - så nu får jag dra i detta också (vilket jag såklart gärna gör)
2. Greven och Grevinnan ska få utbildning i sociala berättelser. Jag känner mig nödd och tvungen att meddela att både jag och dagispersonalen gått utbildningen men också att Prinsen inte riktigt svarar på metoden som önskvärt vore. Jag antyder att jag tror att Seriesamtal tex skulle vara bättre för honom.
3. Det kommer att knytas en tredje person till förskolegruppen . När och hur och framförallt vem har inte framgått.
So far so good. Kan man tycka.
Det är ju svårt för en Drottning att påstå att skoldagarna inte fungerar. Jag är ju inte där och ser. Och Prinsen är go och glad vid både hämtning och lämning. Men jag märker ju också att saker som "ska" bli gjorda inte görs av min gosse. Enkla uppgifter som han tekniskt klarar av, men inte utför.
Att det bara är förskoleklass och att det inte finns kunskapsmål eller skolplikt och att det inte gör något om han inte deltar är ett illa använt argument. Det är ju NU skolan måste lära sig att hantera, planera och anpassa. Det är inte Prinsen som ska lära sig hantera skolan, planera och anpassa sig. Prinsen är 6 år och har autism. Rektorn är ca 50 och troligtvis neurotypisk. Därutöver utbildad.
Frågor på det?
Greven och jag är överrens; "hade han kunnat lära sig så hade det ju inte varit ett problem för honom" (lära sig är lika med sälla sig i leden och bete sig önskvärt på kommando)
Samtidigt som jag inåt och lite utåt för min kamp för min älskling rasar NPF-föräldrar i hela Sverige över en illa skött skolpolitik. Varenda unge som går förlorad pga dålig kunskap, ovilja till att ge resurser och godtycklig tolkning av skollagen är ett misslyckande för Sverige. Och hör och häpnad - inte bara ett misslyckande; också en ekonomisk brakförlust. Det Jan, det borde du ta fasta på. Nä just det - när skörden av våra barns ångest kostar pengar om tio år, har du ju lagt politiken på hyllan och lever fett på nåt styrelsearvode. Jag glömde. Förlåt.
Mera kaffe?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)