glad påsk

Lite orutinerat planerade mamman in två resor tätt inpå varandra. Den ena var bokad sedan länge - tre nätter i Stockholm hos vänner - och den andra kom till senare, fast begav sig före. Två nätter hemma + en dagisdag emellan. Mycket tvätt och packande. En mamma som inte riktigt hinner. Stora förväntningar på mysiga vänmöten hos Prins och Prinsessa och i synnerhet hos Drottningen själv.
Vi hade tur. Med vädret.
Alla resor hit och dit gick jättebra. Bil och färja. Bil, flyg, buss, T-bana. Många byten. Nåja, den sista hemresan var nog allt annat än ljuvlig när jag tänker efter, men då var vi ju på väg hem. Hem till slottet, katten och tre lediga påskdagar.
All vistelse borta gick också jättebra och vi hade sköna dagar med goda vänner. Semester för både mamma och barn.

Nu. En tetig, retlig, sur och arg Prins. En bossig typ som fräser, skriker och beter sig.
Är det priset av en hektisk vecka med många intryck och aningens för lite lugn (och sömn)?  Ja, så gissar jag. Glädjen över fina solstunder och härlig samvaro på resa byts mot stora tröttheten över att inget tycks fungera smidigt och lätt längre. Hos mig. Aldrig mer - tänker jag. Och vet att den tanken bleknar när det gått ett stycke tid. Tack och lov.

"mamma, du vet när jag säger att du är dum och en klant. Jag menar inget av det. Det är bara nåt jag säger" sa han spontant igår

Ja älskling - jag vet. Men det är så innerligt tröttsamt att höra dylikt från morgon till kväll. Det är så energikrävande för en Drottning, som sådana här dagar sitter väldigt ensam på tronen. Min energi vill jag använda bättre. Mer Fair Trade. Mer Kravmärkt. Min energi vill jag kvalitetsstämpla.
Särskilt de lediga dagarna.

Glad påsk helt enkelt!

rektorn ringer

Just som jag började undra lite om inte skolbeskedet ska komma snart så ringde rektorn, bara sådär en vanlig onsdag. Hon höll på med indelning av de 29 barn som ska börja på skolan och vill veta lite mer om Prinsen. För att göra en så bra placering som möjligt. För att underlätta redan från start. Förvisso sa hon på det öppna huset i januari att hon skulle ta kontakt med mig under våren, men innerst inne trodde jag inte hon skulle komma ihåg det. Hon kom ihåg. Hon ringde faktiskt. Jag behövde inte jaga henne. Och hon frågade bra saker.
Sådant känns bra i mamman.

För övrigt kan jag meddela att Måns Möllers "jävla pajas" var en hit. Du som inte var där missade något extraordinärt. Heja Måns och heja hans Viggo! Jag skrattade så att musklerna kring badringen värker idag. Det är ett mycket gott betyg!

ny lego-era ?

Ända sedan jag introducerade legobygge med instruktion har det varit Prinsens grej. Han fattade direkt  och har under två år byggt åtskilliga modeller. I början var jag alltid med, hjälpte till, dubbelkollade och sorterade lite färghögar. Nu bygger han stora modeller helt på egen hand och det blir mycket sällan fel. Jag kan sakna våra legostunder lite samtidigt som jag är glad att han fixar det själv. Men känslan av att vara överflödig i detta skaver lite måste jag erkänna. Lego är ju så kul!
Men nu har vi avancerat. Prinsen fick sitt första Technic-lego igår (försenad födelsedagspresent). Succé. Detta legot är inte alls som det vi är vana vid. Mycket pilligare och helt annorlunda bitar. Och mycket svårare!
Prinsen är nöjd!
Mamman är mer än nöjd, för nu behövs jag vid bordet igen. Att sitta där och klura tillsammans på vilken bit som menas och vilket håll den ska sättas på är en total lyckostund. För oss båda.






Ytterst stulen bild från www

Idag kryddades legostunden av den arga treåringen som skrek och gnällde mest hela tiden. Hon kände nåt helt annat än lycka. Men med lite fiskpinnar i magen och en lång rad lästa böcker (tack gode Gud för att hon fyller år i bokreatider) somnade hon nöjd och glad och alldeles oskrikig.

min egen vivaldi

Nog händer det att Prinsen ritar. Inte så ofta och aldrig något som liknar något. Han och Prinsessan ritar ungefär likadant. Han är 6 år och hon är 3. Alla måste inte vara bra på allt, tänker mamman, och hoppas att intresset för pennor i alla fall ska komma någon gång. Till saken hör att om Prinsen väl ska skriva sitt namn (vilket han kan) och ett litet streck på en liten bokstav inte riktigt blir som han hade tänkt, så blir det ett utbrott som heter duga. Penna och papper far all världens väg, Prinsen springer bort och rit/skrivstunden är slut. I många fall är resten av dagen också ganska sur.
Denna prestationsångest, eller vad det nu kan kallas, blir något att bita i för skolan tänker jag.

Men så händer det plötsligt.
"mamma, jag har gjort en katalog till dig. En med alla årstiderna i. Du ska få se, den finns på dagis, och det finns en årstid på varje sida"
Okej. Ännu något med för mig obegripliga streck, tänkte jag.
Jag tänkte fel.







SOMMAR med ett madrassmonster till vänster och mamman i egen hög person till höger

HÖST (underbart söta regnmoln)

VINTER med snö och röda äpplen som hänger på ett naket träd

VÅR med blommor som kommer genom lite snö

hänga med sin tid

Nu har Prinsessan precis fyllt år. 3 år för att vara exakt. Och hon tar sig själv och sin ålder på mycket stort allvar, hänger med i sin tid och har gått in i nån slags uppdaterad "trotsålder tre punkt noll". Mamman är helt slut efter dessa dagar som dessutom spetsats till med lite vab av ovan nämnd Prinsessa.
Prinsen har aldrig varit i nån trotsålder. Eller jo. Hans trotsålder startade i livmodern där han låg på tvären in i det sista (och enligt expertisen omöjliga) och den pågår än. Inga specifika perioder, endast lite mer, eller mycket mer av trots liksom. Så när nu Prinsessan med kraft ikläder sig trotsbarnets samtliga skepnader på en gång, hänger jag inte med riktigt.
Extra ickerationellt var när hon idag ca tvåtusen gånger tokskrek "JAG VILL SPELA PÅ DIN IPAD"  när vi var hemma hos mormor. Flera kilometer från Ipaden.
Samma rara lilla dam, pussar mig mjukt över hela ansiktet när vi säger godnatt, viskar "jag älskar dig, mamma", och myser in sig i sin nya kudde.

Ok. Då säger vi det.

jahapp

Igår pratade jag och Prinsen om att jag varit på kurs. Han undrade vad jag lärt mig och jag svarade att det var en kurs om autism. Då undrade han vad det var och jag svarade att det är något som vissa speciella människor har. Mhm.

Idag.

 "du vet den där kursen jag var på"
Ja
" det var ju en kurs om autism, och alla som var på den är föräldrar till barn som har autism."
(här tittade han lite på mig i en tystnadspaus)
"och det barnet i vår familj som har autism, det är du " (sa jag så glatt jag kunde)
 Jaha. Var är autism för nåt då?
"Det är att man är mycket mycket bättre på vissa saker än alla andra. Och att vissa andra saker kan vara svåra."
Vad är jag bra på?
"Du är ju mästare på Lego och att bygga grejer. Och uppfinningar. Och många andra saker."
Vad har jag svårt för?
"Ja, vad är det du har svårt för?"
Att låta bli saker. Det är alltid svårt.
"Ja, och ibland har du svårt att vänta på din tur."
 Precis.

Här tog ett mycket speciellt samtal slut. För tillfället i alla fall.
Men nu är det i alla fall uttalat.

föräldrautbildning

Idag var det dags. Föräldrautbildning steg 1. Nu är det inte en kurs för att bli diplomerad förälder även om namnet antyder det, utan två heldagar då föräldrar till barn med autism fullmatas med fakta och information om funktionshindret. Jag blev kompis med en mamma redan vid parkeringsautomaten. På första fikarasten blev jag kompis med några fler. På lunchen som fick intas på en närliggande pizzeria delade jag bord med ytterligare några. Sedan var det samtalsgrupper.
Jag ljuger om jag säger att jag gillade alla. Men. Ändå. Så varmt, så öppet så trevligt. Alla var verkligen generösa med sig själva och sina barn (som såklart inte var med). Att sedan specialpedagogen och psykologen som föreläste var sanslöst bra och proffsiga gjorde detta till en av årets bästa dagar. So far.

Där var inte en enda jag kände när jag kom i morse. Och jag kan nog inte påstå att jag känner någon nu heller. Men - när jag pratar med dom om min Prins förstår dom mig på ett sätt som inte andra gör. Och när dom pratar om sina Troll och Älvor så förstår jag dem på ett alldeles speciellt sätt. Som inte andra gör. Fast vi inte känner varandra. Och fast barnen inte ens var på plats fysiskt.



Prinsens kvällsfundering:
"mamma, jag önskar att det fanns en fjärkontroll som det bara fanns en enda vridknapp på och som man kunde ställa in vilken dag man ville - och så blev det den dagen."
Jaha. Vilken dag skulle du ställa in den på då?
"lördagar. Och julafton."
"och min födelsedag såklart"
Såklart!

kvällslektyr

Prinsen har fått en del nya böcker. En del kapitelböcker som jag har längtat efter att börja läsa för honom och några faktaböcker. Prinsessan gav honom "stora varförboken" i födelsedagspresent. Kan sägas att jag hade visst inflytande i det presentvalet, men hon hade i alla fall bestämt att det skulle vara en bok. Klok unge det där!
Stora varförboken är som en uppslagsbok för barn, uppdelad i olika ämnesområden (istället för alfabetisk ordning). Först i boken kommer jordens uppkomst och dinosaurier, tätt följt av människosläktens utveckling och allt om kroppen. Jag hade tänkt att vi skulle ha den att ta till när det kommer frågor som jag inte alltid kan förklara, som "hur sitter skelettet ihop och varför kan man böja på armarna, mamma?" Eller "mamma, berätta allt du vet om jupiter". Att liksom introducera det här med att söka kunskap när en fråga eller fundering dyker upp. Jag såg framför mig hur vi skulle plocka fram Stora varförboken för att leta upp och läsa om fjäriilars puppor eller ett ångloks konstruktion. Efter behov liksom.
Men icke.
Boken har istället blivit den stora kvällshappeningen i hemmaslottet. Vi läser rätt och slätt ur den. Som en kapitelbok. Från början och mot slutet. Inte välja eller leta. Allt ska läsas, från pärm till pärm (så småningom) Prinsen är mycket nogrann med att jag  läser allt om varje ämne (jag lyckades tillexempel inte hoppa över puberteten och allt vad det innebär, men tack och lov kan han inte läsa än, så lite manipulering fick jag till), samt att lägga bokmärket på rätt sida inför nästa kväll.

Och när mormor, som alltid nattar på torsdagar, i torsdags såklart blev beordrad att läsa lite fakta istället för saga gjorde hon det gärna. Men när jag kom hem och hon berättade om kvällen sa hon (något lättad)att bokmärket nu låg redo för nästa del:  samlevnad, fortplantning och förlossning. Med mera inom den sektorn. Tack och lov är mina barn väldigt medvetna om hur dom själva kommit till, så kvällen efter blev läsningen helt ok. Inga större nyheter på ägg och spermiefronten, och raderna om samlag hoppade jag sonika över.

Ikväll var det först om döden. Vi fick ett gott prat om en saknad pappa/morfar. Dom samtalen, som kommer då och då, är så otroligt fina. Prinsen besitter ett djup som är helt fantastiskt.
Efter döden kom ett avsnitt om bakterier och karies. Vi lär oss mycket. Prinsen och jag. Imorgon (vi har tjuvkikat) blir det lite om bulor och myggbett och sånt.

(mamman hade dock önskat att det fanns ett avsnitt om Autism, för då hade samtalet(n) som jag fortfarande har framför mig, kommit lite naturligt och utifrån ett sammanhang)