Ja, den prinsessan var ju en dam med en rejäl fis på tvären. Trots alla madrasser och täcken skavde den lilla ärtan henne. Jag vågar påstå att min Prinsessa är släkting i rakt nedstigande led (ja inte på MIN sida då) till ärtprinsessan. Trots enormt tålamod, stor förståelse, massor av madrasser så hittar hon yttepyttesmå imaginära ärtuslingar, som på något märkligt vis ger henne möjlighet att beklaga sig. Och nu pratar vi om gallskrik liggandes på golvet. Många långa minutrar och kvartrar. Av ingen anledning. Eller av alla anledningar. Lika ofta som antalet gula ärtor i en bigpack (finns sådana ens?)
Så ja. Bloggpaus är förvisso inte begärd men verkställd. Drottningen ägnar de tysta minuterna varje dag till retreat. Utan att blogga. I stilla bön om att treårstrotset snart ska mattas av innan det blir hispan som nästa anhalt. För mig alltså.
Tro nu inte att det bara och endast skriks över hittepåärtor. Nejnej. Mellan varven blir varje kvadratcentimeter av min hud pussad och hela hemmet blir ljudfyllt av gladsång. Det hjälps till med än det ena och än det andra och vips så leker Prinsen och Prinsessan riktigt fina kungliga lekar. Med varandra till och med. Då sitter Drottningen och ömsom håller andan och ömsom funderar på om hon håller på att tappa greppet. Och då bloggas det inte.
Det bloggas inte heller när nästan hela hovet åker till Mallis, vilket faktiskt har skett alldeles nyligen, eller när Drottningen dricker vin på verandan (vilket sker emellanåt).
En annan dag, när ärtorna är slut (och vinet) blir det blogga av ska ni veta. Då kommer sanningen om sommaren på slottet att publiceras. Så håll i hatten och kolla noga under madrassen ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar