lov - eller?

v 44. Känt som höstlov. Eller novemberlov fast det alltid är mest oktober.

För flera veckor sedan började Drottningen oroa sig för hur det skulle komma att gå. Efter lite detektivande hos Greve och Grevinna, rektor och fritidspersonal blev bilden klar över veckan. Vem jobbar när? Vad ska hända?
So far so good.
Att förklara fenomenet fritids för Prinsen var ganska komplicerat. De vanliga skoldagarna som slutar 14 går över i fritids med i stort sett samma personal och i exakt samma lokaler. Jag började förklaringsarbetet några veckor i förväg. Den för honom tydligaste skillnaden tänkte jag skulle vara Greven och Grevinnans frånvaro. Näst tydligast skulle vara de mer ostrukturerade dagarna.
Jag tror jag fick rätt.

Två dagar "lov" och en höststorm senare är Drottningen gråtfärdig och Prinsen trött. Båda dagarna har inneburit en katastrofhämtning. En sådan kan närmast beskrivas som en gallskrikande 6-åring, med ett riktigt otrevligt vokabulär mot alla runt om och en massa storögt gapande barn som stillsamt ser på - allt medan en mamma försöker vara lugn och sansad och förklara att "nu går vi hem". Det där med att "nu går vi hem" kan i sin tur närmast förklaras att jag med mer eller mindre våld tvingar honom med mig från skolan. Hem till oss. Till trygga slottet. Utan gapande barn som glor.

Idag var det en situation i en lek på gården. Något blev fel och  utbrottet hördes ända hem till oss. Jag hade nämligen just parkerat bilen, när jag hörde det. Jag tror att det måste vara ett par hundra meter emellan. Och hus och träd (utom de genom stormen fallna) i vägen. Jag hörde skriken. Vrålen. Mitt barn i total frustration.

Sprang jag dit?
Nä. Jag orkade faktiskt inte möta ett hysteriskt barn idag (igen). Och vis av gårdagen ville jag inte komma för tidigt. Nu var det 10 minuter kvar. Jag tog in posten, gick in och stängde dörren och andades lite tystnad en stund. Sen gick jag för att hämta mitt barn.
Med facit i hand borde jag ha väntat lite till. Han var fortfarande helt förstörd. Trots glassen på tallriken. I sådana lägen kan han inte kommunicera. Inte heller jag och personalen tilläts prata. Han kan inte stanna. Och inte gå.

"hela dagen innan har varit jättebra och han har haft kul"
OK. Att resten av dagen fram till läggdags lär bli ett smärre helvete kan nog ingen förstå. Mer än jag.

Vad var det då som blev fel på gården?
Prinsen åkte ut i ett bollspel för att han studsade bollen. Det fick man inte tydligen. Det visste inte han. Detta berättar han med darrande underläpp många timmar senare.

På min fråga om det var någon vuxen där då är svaret:

"nej - hon kom sen"

och

"jag tycker att dom (de andra barnen) kunde berättat om reglerna, mamma. Jag visste inte och ingen sa nåt"

Jag som vuxen kan förstå att barnen i 8-årsåldern inte drar reglerna i en på skolgården känd lek. Det är inte barns ansvar att göra det. Jag kan också förstå att personalen på fritids inte kan vara min Prins skugga hela dagarna, med befintlig bemanning. Men det är deras chefs förbannade skyldighet och ansvar att se till att dom räcker till, så att min Prins aldrig hamnar i sådana här situationer. Han förstår ju inte dem. Han kan inte reda ut det. Han blir bara jätterädd och skrikarg. Och han går sönder en liten bit varenda gång. Och det sitter i flera dagar. Han måste ha hjälp innan det sker. Han kan omöjligt tolka situationen. Omöjligt. Någon måste göra det åt honom. Preventivt!

Lov borde vara en paus, nåt positivt som bryter vardagen. Det borde vara det även för mitt barn.
Det här lovet har hittills inte bjudit oss på det. Jag hatar lov!