överraskning

I princip varje dag kommer jag på nåt nytt med Prinsen. Det gör jag förvisso med Prinsessan också, men inte på samma sätt. Jag har levt med honom i 5 år och 351 dagar. Nästan lika länge har jag vetat att han varit lite mer än andra barn, eller lite mindre - allt beroende på situation. Lite mer intresserad av brandbilar och lite mindre intresserad av att rita. Lite bättre på att springa - och lite sämre på att stanna. Tillexempel.
Sedan dagen D, diagnos-dagen (november 2012) faller allt fler pusselbitar på plats. Små insikter och ahaupplevelser. Som det här med överraskningar.
Det var när Hab-kuratorn frågade om julen som jag plötsligt förstod. Han gillar inte överraskningar. Eller fel - han gillar dem, om det är en överraskning som han just då gillar eller har väntat sig. Han gillar att få Lego i paket, om det inte är ett Lego han redan har för då blir han skrikarg. Han gillar inte att få kläder, men om han VET att det är kläder i paketet, kan han hjälpligt acceptera det.
När han fyllde tre år och den "kompetenta mamman" kom sjungandes med en stor hög presenter på morgonen blev han helarg. Kastade paketen och skrek. Prinsen närmast hysterisk. Mamman minst sagt besviken.  Gör om gör bättre. På fyraårsdagen fick paketen ligga på köksbordet. Det blev bra. Till femårsdagen frågade jag om jag fick komma och sjunga med paket. Det fick jag. Så då gjorde jag det. Prinsen mycket nöjd. Mamman halvnöjd. För inte ska man behöva fråga om att få lov att uppvakta? det borde väl vara en överraskning...
Det är enligt boken "PK-agerande som förälder" tydligt formulerat att på julen ska barn få några saker dom vill ha - och några saker som föräldrarna/andra vuxna hittar på själva eller tycker att barnen vill ha. Överraskning alltså. Efter ett antal misslyckade "överraskningar" där PK-mamman gissat lite djärvt i valet av julklapp, har jag nu bestämt mig för följande:

• Jag ska hädanefter, så länge det behövs, alltid berätta hur det blir med paket, dvs i förväg berätta hur många paket han ska få och vilka kategorier (Lego, böcker, kläder etc)
• Jag ska aldrig gissa eller chansa - utan om jag är osäker ska jag fråga. Gillar du smurfar? Tillexempel.
• Och sist men inte minst - detta ska jag göra med glädje över att mitt barn mår bra av det (och därmed också jag och Prinsessan) och jag ska inte bli bittersur för att jag inte kan överraska till 100%. Det är ingen världskatastrof att berätta i förväg. Värre saker har hänt.

Detta skriver jag 27 januari. Förintelsens minnesdag. Som sagt:
värre saker har hänt!