hejdå förskolan

nåja, inte än alltså

Nu är lappen om uppsagd förskoleplats inlämnad. GULP! Nu är den eran över (för Prinsen). Gud ske lov att jag har en treåring kvar. Jag älskar dagis. Alltså ÄLSKAR!  Kanske beror det på att jag själv aldrig själv gick på dagis. (och ja jag VET, man får inte säga dagis, men jag orkar inte vara pk hela tiden) 
Eller så beror det på att vårt dagis är så fantastiskt bra. Femton barn in alles i en åldersblandad grupp. Fyra pedagoger som varit samma hela tiden. Optimala förhållande för Prinsen. Förutom få barn och många vuxna så är det dessutom så att våra fröknar (ja, jag VET att man inte får säga fröknar heller) är enormt engagerade och villiga att skapa bra förutsättningar för alla barn. Prinsar med autism inkluderat. Fröknarna har från början till slut tagit oss på största allvar, vi har gjort detta tillsammans. Dom värnar om mina barn nästan som om det vore deras egna. Sådant gör till och med en ganska tuff drottning lite rörd.

Nu är det två månader kvar på Prinsens förskoletid. Och vad gör fröknarna? Jo - dom lägger ner massor med tid och energi för att göra ett schema till Prinsen. För han behöver och kommer att behöva ett schema sen i skolan. Trots att det är så kort tid kvar, förstår dom värdet i att dels låta de sista månaderna bli så bra det går och dels hjälpa oss med att arbeta in schematänket i Prinsens vardag. Nu blir drottningen mer än rörd, för detta var inget som jag krävde. Eller ens tänkte på själv. Jag tänkte att "vi jobbar med det sen" för nu är det så kort tid kvar. På dagis.

I måndags sjösattes schemat. Prinsen hade fått det presenterat.
Efter en liten (eller ganska stor) morgonkris här hemma så blev premiären väldigt bra. Hela veckan har varit bra. Han älskar sitt schema och är så stolt. Och vet ni? Dom har valt samma färger på dagarna som den magnetiska schematavlan som vi ska få via habiliteringen att arbeta med här hemma.

Att sedan fröknarna lagt in "lego efter beskrivning" och därtill köpt in nya modeller till detta, är ju mer än fantastiskt. Dom vet minsann hur sånt här ska introduceras för en Prins som inte gillar nya grejer per automatik. När hovfotografen tillika mamma skulle fotografera det hela var hon tydligen så tagen att det blev lite suddigt av bara farten.















Och detta ska vi lämna. Eller - Prinsen ska lämna detta dagisparadis som kryllar av kärleksfröknar. Tack och lov får jag ju "gå" kvar ytterligare tre år.