det här med mat

Många barn har lite ideér om vad de gillar att äta och hur det hela ska gå till vid en måltid. Barn med Autism har lite fler ideér och är något mer bestämda med hur det hela ska gå till. Ett spännande och utmanande minihelvete för envar förälder. Prinsen inget undantag såklart. Fast det är en sanning med modifikation. För samma sekund som den ömma modern ropar "MAT" så kommer han skuttande med glädje. Han uppför sig exemplariskt och äter flera portioner med kniv och gaffel. Om det serveras pannkakor dvs.
Nu kan ju erkännas att det inte serveras pannkakor här i slottet varje dag. Alltså är den glädjeskuttande och ätande och någolunda stillasittande sonen bara ett fenomen som förekommer ibland. När det serveras pannkakor dvs.
De andra dagarna står spännande saker som fiskpinnar, köttbullar och korv på menyn. Med pasta. Och ketchup. I ett försök att få till en klämkäck "tallriksmodell" finns lite gurka med på ett hörn. Mest för drottningens skull kan man gissa. Om socialstyrelsen kontrollerat det hela skulle dom stämplat slottsköket med "kan innehålla spår av vitaminer" . Fast även detta är en sanning med modifikation, ty frukt innehåller ju massor av vitaminer och Prinsen äter massor av frukt. Av en enda sort - äpplen - i den färg och syrlighet som han gillar just den dagen. Och så vattenmelon såklart i ohemula mängder. När det är säsong för det.
Vid varje måltid äter Prinsen oftast bara det som han föredrar framför något annat. Och vad som föredras är alltid ganska olika. Om det är köttbullar med makaroner, kan det hända att han ena dagen enbart äter köttbullarna, men nästa dag enbart makaronerna. Så ser de flesta måltider ut. Om det inte serveras pannkakor förstås. För då äts minsann både pannkakor och sylt. Bobs hallonsylt i flaska ska det vara. Vad annars?

Som mamma, som matälskande och matlagningsälskande mamma, har det blivit mycket skosvav inombords och ett och annat omoget uttalande vid kvällsmatarna genom åren. "här har jag stått och lagat... bla bla skäll skäll..."
Nu är det sedan en tid slut med det. Jag är glad att Prinsen äter. Och jag är glad att han äter mer än pannkakor. Jag är ledsen för hans skull att han inte kan/vill/vågar prova nya saker alls. Men jag har slutat vara ledsen själv över att ingen jublar och hamnar i paltkoma  när jag "gjort mig till" våra vanliga vardagskvällar. För jag gör mig till - och glädjs över min egen tallrik. För på den finns aldrig pannkakor. Och inga köttbullar heller.

Och jag tror bestämt att drottningen skulle må bra av lite fler gästabud på slottet. Dagens löfte till mig själv. Bjuda hem fler på kvällsmat. Jepp!