För 6 år sedan var det jag, brandsoldaten och fn-soldaten som var på KK och skulle föda barn. Det gjorde vi ganska bra. Eller rättare sagt; JAG gjorde det bra, och dom var det bästa stödet jag kunde önska mig.
Tidigt på morgonen kom Prinsen. Otroligt efterlängtad och otroligt vacker. Han låg på mitt bröst och efter bara en liten liten stund lyfte han på huvudet, tittade mig rakt in i ögonen, liksom för att kolla vem den där mamman egentligen var.
Hur 6 år kunde passera nästan obemärkt är en gåta. Men nu är det så. Min 49 centimetersprins har blivit styva 120 cm. Och de 3 kilona har nog blivit 19.
Paketen ligger inslagna. Innehållet har vi gått igenom, lite lagom. Födelsedagsfrukosten är beställd och förberedd. Flaggan i köket är framtagen och ballonger är blåsta.
Just nu är jag nog världens lyckligaste mamma.
Och jag önskar att jag hade brandsoldaten och fn-soldaten här så att vi kunde prata oss igenom den magiska natten ytterligare en gång. Vårt favoritsamtal. Mitt enda prat som pratats över 100 gånger tror jag. Natten då Prinsen kom.
I en gammal telefon hade jag länge sms:et om prinsens ankomst sparat. Det var en stor dag för många!
SvaraRadera