ska jag börja skolan imorgon?

Att fylla 6 år har varit stort för Prinsen. Sitt barnkalas har han pratat om sen augusti.
Han har klarat det med bravur. Själva födelsedagen, en söndag, bjöd på sång och paket på morgonen med mig och Prinsessan och ett härligt "vuxenkalas" på eftermiddagen, med familj och vänner. Alla presenter var bra. Han var så lycklig. Till och med kalsongerna och strumporna var bra. Det var ju poliser på dem.
Och.
Inte minst.
Vi hade övat. Pratat igenom. Många många gånger har vi gått igenom det här med att få saker i paket. Om att det är olika saker i och att han kanske inte önskat sig exakt det.Och han klarade det superbra. Faktum är- att han inte ens höll masken. Han är nämligen väldigt dålig på att ljuga. Han blev genuint glad - för alla presenter!
Till detta hör - såklart - att vi som var där och firade honom, också är hans älsklingspersoner i världen. Det är vi som känner honom bäst, och som förstår (hur mycket det nu går att förstå) hur han fungerar. Alla ville göra 6-åringen till världens lyckligaste pojke. Och det fick han bli. På kvällen hade han en önskan kvar.
"mamma, nu önskar jag bara att det blev vår och sommar, så att jag kan cykla på min sparkcykel"
Såklart!

En vecka senare var det barnkalas. Rymdkalas för att förtydliga. Stor succé på alla plan för Prinsen. Goa kompisar från kvarteret och förskolan under två rätt hysteriska kalastimmar med lek och stoj och stim. Som sig bör.
" mamma, varför går tiden så snabbt när det är kul?"

Efter det kalaset var Prinsen trött. All förväntan och all iver var plötsligt slut. Ett halvårs längtan, och nu var det över.
" mamma, ska jag börja skolan imorgon?"

Älskade lille vän. Nej.
En vår och en sommar först. Med sparkcykel.
Sen ska du börja skolan...