kom hem och fika hos mig Jan

Tänk om jag skulle bjuda Jan till hovet. På en fika i all enkelhet. Jans uppdrag skulle, förutom fikan, vara att få Prinsen att sitta 4 minuter vid fikabordet efter att fikan tog slut, samt att få Prinsen att skriva sitt namn på ett papper. Med en penna som Jan valt.

Nu har 4 skolveckor gått. Det börjar röra på sig lite i skolan. Med det menas att rektorn tagit Greven och Grevinnan och även Drottningen på allvar. Lite i alla fall. Det blev ju ett möte. Återkopplingen som jag bad om fick jag själv dra fram efter två dagar och på mötet hade de kommit fram till tre saker (enligt rektorn)

1. Skolan vill ha hjälp av Habiliteringen.
Så gärna - men Habiliteringen arbetar ju nu inte främst med skolan som uppdragsgivare utan med familjen - så nu får jag dra i detta också (vilket jag såklart gärna gör)
2. Greven och Grevinnan ska få utbildning i sociala berättelser. Jag känner mig nödd och tvungen att meddela att både jag och dagispersonalen gått utbildningen men också att Prinsen inte riktigt svarar på metoden som önskvärt vore. Jag antyder att jag tror att Seriesamtal tex skulle vara bättre för honom.
3. Det kommer att knytas en tredje person till förskolegruppen . När och hur och framförallt vem har inte framgått.

So far so good. Kan man tycka.

Det är ju svårt för en Drottning att påstå att skoldagarna inte fungerar. Jag är ju inte där och ser. Och Prinsen är go och glad vid både hämtning och lämning. Men jag märker ju också att saker som "ska" bli gjorda inte görs av min gosse. Enkla uppgifter som han tekniskt klarar av, men inte utför.
Att det bara är förskoleklass och att det inte finns kunskapsmål eller skolplikt och att det inte gör något om han inte deltar är ett illa använt argument. Det är ju NU skolan måste lära sig att hantera, planera och anpassa. Det är inte Prinsen som ska lära sig hantera skolan, planera och anpassa sig. Prinsen är 6 år och har autism. Rektorn är  ca 50 och troligtvis neurotypisk. Därutöver utbildad.
Frågor på det?

Greven och jag är överrens; "hade han kunnat lära sig så hade det ju inte varit ett problem för honom" (lära sig är lika med sälla sig i leden och bete sig önskvärt på kommando)

Samtidigt som jag inåt och lite utåt för min kamp för min älskling rasar NPF-föräldrar i hela Sverige över en illa skött skolpolitik. Varenda unge som går förlorad pga dålig kunskap, ovilja till att ge resurser och godtycklig tolkning av skollagen är ett misslyckande för Sverige. Och hör och häpnad - inte bara ett misslyckande; också en ekonomisk brakförlust. Det Jan, det borde du ta fasta på. Nä just det - när skörden av våra barns ångest kostar pengar om tio år, har du ju lagt politiken på hyllan och lever fett på nåt styrelsearvode. Jag glömde. Förlåt.
Mera kaffe?