onsdag 18 september 2013

balanskonst

Det är inte så läskigt som jag befarade att blogga. Tvärtom. Det allra svåraste att hantera är nog när människor ber beröm. (framförallt live, för då syns min förlägenhet) En generad drottning är en drottning lite ur balans liksom. Att vara lite ur balans är otäckt och spännande på samma gång. Och också bra. Tänker jag. I alla fall om vinglet beror på att bloggen berör andra. Sånt behöver jag öva på att höra. Och bloggen tvingar mig till det.

Några läsare ger sig till känna. Många gör det inte.
Jag har funderat på hur nyfiken jag är på vilka som läser här. Egentligen.
Jag är väldigt nyfiken. Mer än jag trodde jag skulle bli, men inte på ett för mig jobbigt sätt, utan mer på ett stillsamt och mysigt sätt.

Jag mår bra i nyfikenheten och att inte få den stillad känns helt ok. Den läsare som önskar att förbli anonym är 100% respekterad och oerhört önskvärd. Av  mig.
Men tillhör du skaran av människor som inte har något emot att lämna ett synligt spår, så går det bra att lämna en kommentar. Jättebra faktiskt.









8 kommentarer:

  1. Jag läser och beundrar dina ord. Men mest av allt beundrar jag dig, för du har varit en av mina idoler sedan många år tillbaka. Så nu kan du sitta där hemma och vara generad! hihi
    Kram på dig från Angelica

    SvaraRadera
  2. Och jag läser så klart! Maria

    SvaraRadera
  3. Jag läser också! Och jag tror jag presenterade mig vid min första kommentar! (Annars är vi vald släkt med samma familj)
    JsN

    SvaraRadera
  4. Jag har nyligen börjat läsa och är djupt imponerad! Längtar efter att träffa dig och dina fina i ditt Drottningdöme! / Jenni Anna Gustafsson i Skogaby

    SvaraRadera
  5. Lite nyfiken kan du få förbli ;-)

    SvaraRadera
  6. Jag har försökt kommentera från mobilen, men kommentaren försvinner hela tiden. Jag läser, och tycker att det är roligt att få följa er.

    SvaraRadera
  7. Kära Stina! Jag läser och tänker att, nästa gång jag träffar dig, då ska jag säga, då ska jag berätta, hur bra jag tycker att du är. Att din son är så fantastisk ( ja dottern också) och att jag blir inspirerad och laddad varje gång jag läser dina ord.
    För jag är själv inne i en virvel med lärare mfl. Personer, skolpersonal, som inte kan hantera, konkret och pedagogiskt, barn som inte passar in i den "vanliga" fyrkanten.

    Så tusen tack för dina ord och tankar!

    SvaraRadera
  8. Även Klara Kursis läser

    SvaraRadera