ny lego-era ?

Ända sedan jag introducerade legobygge med instruktion har det varit Prinsens grej. Han fattade direkt  och har under två år byggt åtskilliga modeller. I början var jag alltid med, hjälpte till, dubbelkollade och sorterade lite färghögar. Nu bygger han stora modeller helt på egen hand och det blir mycket sällan fel. Jag kan sakna våra legostunder lite samtidigt som jag är glad att han fixar det själv. Men känslan av att vara överflödig i detta skaver lite måste jag erkänna. Lego är ju så kul!
Men nu har vi avancerat. Prinsen fick sitt första Technic-lego igår (försenad födelsedagspresent). Succé. Detta legot är inte alls som det vi är vana vid. Mycket pilligare och helt annorlunda bitar. Och mycket svårare!
Prinsen är nöjd!
Mamman är mer än nöjd, för nu behövs jag vid bordet igen. Att sitta där och klura tillsammans på vilken bit som menas och vilket håll den ska sättas på är en total lyckostund. För oss båda.






Ytterst stulen bild från www

Idag kryddades legostunden av den arga treåringen som skrek och gnällde mest hela tiden. Hon kände nåt helt annat än lycka. Men med lite fiskpinnar i magen och en lång rad lästa böcker (tack gode Gud för att hon fyller år i bokreatider) somnade hon nöjd och glad och alldeles oskrikig.